Många av oss har lärt sig att leva i ett fysiskt och själsligt ”normalt” som inte är optimalt. Vi har vant oss vid krämpor, minskad livsglädje, trötthet, stress, bristande inre och yttre kontakt. Kanske är vi inte ens medvetna om det och tror någonstans undermedvetet att det är det enda sättet att leva, med dämpad livskraft, nedsatt hälsa och kompromissat välmående. Jag har själv varit där. Och jag vet att det inte är så det nödvändigtvis måste vara.

Människokroppen som organism fungerar som en integrerad, sammanhängande helhet och den har en medfödd inneboende kapacitet för självreglering och helande. Liksom allt liv och alla organiska system här på jorden.

Ibland kommer något i vägen för den funktionen - stress i olika former - vilket leder till dysfunktion. Kompromisser uppstår - vi hamnar ur balans.

När den egna omsorgen inte räcker till kan vi behöva lite hjälp på vägen med att skapa de rätta förutsättningarna till läkning, balansering och utveckling. Hjälp att ställa om. För att kunna leva lite skönare i kroppen.

Typen av hjälp ser naturligtvis olika ut, beroende på art och grad av dysfunktion. Det är upp till var och en av oss att söka det stöd och den vård vi tror kan hjälpa oss bäst mot läkning.